I morse åkte M till jobbet 20 minuter efter mig. Det kan hända mycket på 20 min. När han kommer till järnvägsövergången jag berättade om tidigare idag, så möts han av några halvt chockade vägarbetare och en uppgrävd väg! Det gick inte att ta sig över vägen! Hallå liksom! Folk bor liksom på andra sidan av järnvägen! Inte en enda jävla skylt de har haft uppe om att de ska gräva upp vägen... så man har liksom inte haft en chans att kunna planera det... så det var bara för M att ta en skogsbilväg åt helt fel håll, tills han kunde svänga ut på stora landsvägen och ta den hela vägen tillbaka och åt rätt håll mot jobbet... skål och grattis liksom. Han kommer även på att hans mamma börjar sent idag, så han ringer och varnar henne, sen får han guida henne längs skogsvägen också... MEN ALLTSÅ FÅR MAN GÖRA SÅDÄR UTAN ATT SÄTTA UPP SKYLTAR I FÖRÄG OCH VARNA???? Jag stor hatar vägarbeten av alla de slag just nu!

Haft en lång dag på jobbet. Strular vidare med mina truls ärenden, men idag kom en liten ljusning... tror största problemet i mitt fall är mäklaren. Och denna är semster och är tillbaks först på måndag. 1/9 lär allt vara klart. Så tiden springer iväg.

Direkt iväg på träning. Lagomt lugn träning med mycket avslut. Lite sjukdomar och krassligheter som oroar... en viktig match på lördag och lite folk... är alla friska och krya är vi 13... som ni kanske förstår har vi inte råd med några sjukdomar eller skador....


Det är inte meningen att Sverige skall ta något guld i detta OS. Det är inte meningen. Är det nerverna som sviker, eller är vi för otränad? Eller är det bara otur, eller rent av inte vårt OS? Något konstigt är det iaf. Inte illa med alla silver egentligen ju, men vi har ju varit så nääääära guldet så många ggr nu, men det vill sig inte. Kanske lär träna lite hårdare i 4 år till?

I morgon är det fredag! Jipppppi!!!