Jag gör så ett försök till att berätta om veckan som varit, men utan bilder. De får jag ta i ett eget inlägg när jag blivit sams med min ovän.

Har funderat lite om hur jag skall lägga upp strategin för min redogörelse, men vet inte om jag ska ha någon strategi. Jag struntar nog i en dag-för-dag berättelse och tar allt som det kommer och dyker upp i minnet, för minnet mitt är inte alltid det bästa.

Landade på Gran C runt 20-20.30 i onsdags, kom till hotellet vid 22, döds hungriga. Så vi slängde bara in väskorna på rummet och sprang iväg till shoppingcentret och beställde varsin pizza! Veckan har bestått av sol hela veckan, men inte alls sån konstant tryckande hetta och sol som förra året (då det visserligen var värmebölja, men ändå...)... solen blandades varje dag med moln och blåst. Kalla vindar också. Så min fleccetröja blev mycket väl använd under veckan. Graderna har legat runt +25-30 under soltimmarna iaf... men redan vid 15 snåret började solen att ge upp tyvärr... så det gällde att passa på och vara ute i tid.

Vi bodde på samma hotell som förra året, så vi hade bra koll på läget liksom. Amadores ligger intill Puerto Rico, vilka båda består av mycket varierande höjder och inte alls så platt, om ni förstår hur jag menar. Från hotellet och fågelvägen är det kanske 400m till stranden, men för att ta sig dit, måste man gå en kringel-i-krok väg för att ta sig ner för sluttningen, dvs till stranden är det ca 1-1,5km nerförsbacka, vilket ni kanske kan räkna ut vad blir på vägen hem från stranden. Precis. 1,5 km uppför! Dessutom har vi promenerat till Puerto Rico några ggr under veckan, vilket också är enorma nivåskillnaderna. För att underlätta gång-vägen mellan dessa ställen, så har man byggt en "trapp-väg", som  är lite genare. Så klart var vi tvungna att räkna antalet trapp-steg. 665 st. Tänk er, 665 trappsteg neråt med liten rakare väg emellanåt, men ändå... när du senare ska ta dig hem samma väg, ja då har du 665 trappsteg uppför att besegra. Så att kalla detta för semester, vet jag inte om är riktigt sant. Det här har varit ett av de jobbigaste träningslägren jag varit på. Det känns i vader, lår och skinkor att klättra upp och ner sådär. Jag lovar Er. Men är man för snål för att ta taxi och tycker att det är onödigt att lägga pengar på, ja då tar man lite svett i pannan.

Under denna semster gjorde vi även annat än att ligga på stranden. Vädret var ju inte alltid det allra bästa sola-på-beachen hela dagen, så det blev några utflykter faktiskt. En dag tog vi en båt ut till Puerto Mogán, båten ut var även en tur där man åkte en extra sväng för att eventuellt få se lite delfiner. Så klart, så lös de denna gång med sin frånvaro... jag som så gärna vill se delfiner live! Puerto Mogán är en söt liten fiskeby, och denna dag var även marknadsdag här, så det blev att gå runt och kika lite. M hittade en Barca-handduk han ville ha, men vi ansåg priset var lite väl högt för en handduk, visserligen var den äkta, men ändå.... och som han ångrade sig sen när han såg priset på dem på andra ställen sen under veckan...

I måndags gick vi upp och drog oss ner på stranden så fort vi kunde. Solen sken och värmde på oss i kanske 40 minuter, sen blev det totalt grått och molnigt och solen bara försvann. Kände båda två att det var sådär kul att ligga kvar med hopp om att molnen skulle försvinna, så vi packade ihop igen, begav oss de den där 1 km långa uppför-vägen till hotellet igen, bytte om och packade om.Maspalomas väntade på oss. Maspalomas som är en öken typ. Dessutom sitter Maspalomas stranden ihop med Playa Inglés, vilken vi också tänkte passa på att besöka... tog oss ner för de där 665 trappstegen till Puerto Rico, letade på busstationen, lyckades komma på rätt buss, betalade 4 euro enkel väg för 2 vuxna, ca 2-3 mils resa. Vad kostar det att åka mellan Björbo-Nås, säkert 50 spänn per person..... Väl framme i Maspalomas var det lunchdags. Så vi hittade en trevlig liten restaurang vid stranden, så vi kunde få i oss den obligatiska lunch-toast/baguetten. Började sedan våran resa i öknen. Var så coolt att se dessa sanddynor och klättra i dem, men ack så drygt. Bestämde oss sedan för att ta strandvägen från Maspalomas till Playa Inglés, vilket vi trodde var en enkel match, att Inglés låg typ runt en udde. Det var så vi uppfattade det i reseguiden iaf, när det stod att stränderna gick ihop med varandra.... vi gick och vi gick och vi gick, men det kom aldrig något slut. Passerade även en x antal lång nudiststrand, vilket var lite halv otäckt, men ändå. Vi hade redan gått så långt att det var lika bra att traska vidare, var för långt för att vända. Det var tur kan jag säga att vi åt INNAN vi gick mot Playa Inglés, för annars hade jag avlidit. Promenaden vi tog mellan dessa städer/stränder ekker vad man ska kalla det, visade sig när man kollade på en karta, vara ungefär en sisådär 6 kilometer. I sand liksom! Halleluja! Men fram kom vi, tillslut.

Efter att ha utforskat Playa Inglés lite grann, bestämde vi oss för att ta bussen tillbaks till Maspalomas och ett stort shoppingcenter som skulle finnas där. Det visade sig att ta bussen skulle innebär en lång väntan för oss, så det fick bli en taxi faktiskt. 5 euro betalade vi för kanske 1 mils åkning, helt sjukt billigt med taxi egentligen där. Shoppingcentret var ingen höjdare för vår del, eller jo förretsen, M lyckades hitta sin Barca-handduk mycket billigare än på marknaden- och ångesten kunde försvinna. Tog sedan bussen tillbaka till Puerto Rico. Bilvägen vi åkte var heller ingen höjdare, krokigt, kurvigt, brant och smalt... både jag och M både pyton när vi väl fick kliva av.... haha

I övrigt blev det sol och bad, en mini-golfrunda som jag så klart förlorade, men var ju heller inget oväntat eftersom jag är helt värdelös och M är proffs. Ätit god mat har vi gjort. Kört baguetter/toast till lunch, vilka serveras med lite pommes till på Gran C... på kvällen har det blivit kyckling, pasta och pizza.

I övrigt skulle jag vilka säga att vi verkligen har tagit igen oss. Vi har verkligen haft semster. I början av veckan, så somnade vi både två runt 21-snåret och sov sen 10-11 timmar båda två.... men det kanske även var ett tecken på att vi behövde vila upp och återhämta oss?

Hur som helst så är vi nu tillbaks i ruskiga vintriga Dalarna igen. Som jag längtar tillbaks, och som jag fryser just nu.

Har redan börjat längta till nästa resa..... som det ser ut nu, kanske april 2010 om vi får följa familjen Erkers.....?
En 50 års firare och en 75 års firare finns då, så då började vi spekulera här för någon helg sen, om vi inte skulle dra hela tjocka Erkers/Forlunds släkten....

Bilder kommer....