Gårdagen var inte hemsk, men däremot väldigt frustrerande och väldigt jobbig. Ludvig var vaken mellan 15-19.30 och var inte nöjd med något. Han vägrade sitta i stolen (som han annars älskar...), vägrade ligga i sängen, ville direkt inte äta... men skrika, det kunde han. Jag kände mig sååå maktlös och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Nästan så man kände sig ensamast i världen. M och pappa var ute i späregnet och började lägga tegel på taket.... slutade med att mamma kom hit och gav mig lite avlastning... och hur slutar det... Ludvig sover tre timmar i hennes knä!

Natten har däremot varit bra måste jag säga, så det känns som vi är på banan igen. Vi somnade runt midnatt, sen vaknade vi inte förrän strax efter 3 första gången... var uppe en timme ungefär, sen sov vi nästan 3 timmar till.. sen började vi böka lite, men fick L att somna på min mage tillslut så vi fick en timme till....

Strax efter att vi tagit oss upp för dagen, så anlände pappa igen, så nu är grabbarna återigen ute i spöregnet och lägger tegel.... när sjutton ska vi få se lite sol?

Midsommar väder är det ju alla gånger, så varför är man förvånad?

Framemot sen-eftermidagen så ska vi bege oss till dammsjön för lite firande. Blir grill-knytis med M´s föräldrar, bror med familj, mormor och moster med familj. Idag är nog också dagen då vi ska få bevisat att "Jesus" verkligen finns på riktigt.... eller hur Carro? =) "Jesus" är Carros pojkvän sen en evighet sen tillbaka nästa, men som jag och M inte har fått (=haft möjlighet) att få träffa ännu... vilket ledde till att M döpte honom till Jesus, av den anledningen att "alla pratar om honom, men ingen har sett honom"... nu förtiden så stämmer inte det där riktigt, för nu har nog alla träffat honom x antal gånger utom precis vi.... men ikväll så... kommer bli en trevlig kväll skulle jag tro. Dock vore det ju bra om det kunde bli lite uppehållsväder under kvällen så vi dels tar oss från bilen med alla tillbehör och fram till stugan utan att vara dyngsura, men även så att inte grillarna slocknar av regnet och vi blir utan mat....

Jag provade precis mina jeans. De enda jeansen jag har sparat i garderoben sen tiden innan graviditeten. Oh yes, jag kom i dem! Underbart. Dock var det inte direkt något häng på dem som det varit tidigare, men jag kom i dem och det var huvudsaken. Känns bra. Jag är ändå lite tveksam till om jag ska ha dem på mig ikväll eller inte, för byxlinningen sitter ju i höjd med såret och jag är rädd för att det kommer skava och göra lite ont... men samtidigt så kan man ju ta ombyte med sig... hmm.. får fundera lite.

Berättade jag förut om att jag känner mig mindre? Som att jag börjar "minska" lite? Sist vi var ut och gick iaf, så satt gympaskorna inte alls taight, utan det fanns tom lite svägrum i dem, vilket gjorde att jag inte blev fullt så varm och svettig om fötterna som innan... lovely! M tycker jag har försvunnit en del i vikt, att jag blivit liten igen... i sådana fall har jag rätt tur, för än kan man ju inte säga att jag kommit igång med träningen... jag gick upp ca 20 kg under graviditeten, när vi kom hem från BB så fick jag lov väga mig igen.. då återstod det bara 9 extra kilon.... och det var 2 veckor sen... lär ta och ställa mig på vågen igen snart.... men det är väl säkert de sista kilona som är svårast att få bort, eller?

Trevlig midsommar allesammans!