Ludvig var en riktig segis att få att somna. Började mitt försök att få igen de blå redan vid klockan 10 då jag såg tendenser till John Blund och humöret började svajja. Gick in och la oss i sängen och sjöng och sjöng och sjöng.. men icke. Till slut gav jag upp, upptäckte att mitt försök hade varat i en halvtimme (!). Satte L i babysittern med tutte och snutte och själv började jag åter rensa i min garderob bland kläderna. Den dag det är dags för mig att åter gå till jobbet, kommer det att svida i min plånbok... min garderob har aldrig ekat så mycket som den gör just nu..... Efter ytterligare en halvtimme var det dags för försök nummer två, men gick lika bet denna gången. Skam den som ger sig, sägs det ju. La ner pysen i vagnen i stället och bäddade ner honom under täcket och så rullade jag vagnen fram och tillbaka, inomhus.... och vips så har han slagit igen sina små blå. Halv tolv. Tog mig alltså 1½ timme.... nicht so gut.

Ska ta tag i lite andra saker nu kanske medan det är tyst och stilla i hemmets lugna vrå. Borde kanske äta lunch medan han sover, men är inte så faslikt hungrig ännu. Dessutom ska jag bara koka ris och värma stroganoff, så det borde kunna klaras av även om L är vaken.... får bli stillestånd i garderobsrensingen ett tag, eftersom vagnen med sovande L står någon meter därifrån... ska försöka leta på en lampa till L´s rum att ha i taket och sen kanske jag antingen skulle ta och pyssla lite eller läsa i min bok.

Shit, det rör sig i vagnen..... bara en reflex va?