Gårdagskvällen fortsatte med att Ludvig låg näst intill helt utlsagen nerbäddad på mattan framför tv:n. Till slut somnade han en stund och när han vaknade igen så var det som att Ludvig var tillbaks. Han t o m lekte lite grann. Det blev visserligen sent innan han kom i säng, men sånt är livet. Jag hann inte mer än somna själv förrän han återigen var vaken. Gråt och skrik. Antog han var hungrig stackarn, så M tog honom med sig upp så jag skulle få ligga kvar (jag skulle ju upp och jobba!)... M hann inte mer än sätta honom i matstolen och slå i grötvatten i tallriken förrän han ser att L i princip somnat vid bordet... så det blev sängen och godnatt i stället. Hörde knappt ett ljud från honom förrän han vid klockan 7 vaknar med ett ryck och så är det dags igen.... Han har ju dock ingenting kvar i kroppen att få ut, så det kommer bara massa galla. Vatten är inte det lättaste att få i honom och han ser rätt färdig ut...

M ringer sjukvårdsupplysningen för att få lite råd om hur vi ska göra... tycker vi ska åka in till Falun eftersom han är så liten.... så sagt och gjort. Så klart somnar L medan M är i telefonen, men vi hinner under tiden göra oss klara.. väl framme på barnakuten tycker de så klart att det är lite onödigt att vi är där. De gör ingenting förrän det gått x antal dygn... och undrar om inte sjukvårdsupplysningen bett oss prova vätskeersättning? Nix. Vi får i varje fall sätta oss på ett rum och så får vi lite sådant att ge honom... dessutom kommer det kors i taket en läkare in och undersöker junior lite lätt. Kollar näsa, öron, mage och lyssnar på hjärtat... allt ser bra ut.. så det är bara att vända hem samma väg igen och se hur det utvecklas. Försöka få i honom vätskeersättning och kanske senare ikväll eller i morgon försöka ge honom mat... allt beroende på om han får behålla det han får i sig eller inte....

Så i princip gjorde vi nog en vända till Falun helt i onödan. Visserligen hade vi ju lov fått åka halvvägs för att komma till närmaste apotek (om det inte finns i apoteks-skåpet i affärn vill säga..) ändå och vi fick en burgare i magen på vägen hem... men ändå liksom.

Ludvig mår rätt bra just nu faktiskt. Vi har fått honom att sova lite middag igen och innan dess har han suttit och lekt med sina saker på golvet... han har fått behålla allt sen i morse... så vi håller tummarna för att det är på bättringsvägen... man kände sig så maktlös igår när man så gärna ville hjälpa honom, men man visste liksom inte hur.... stackars liten.

Så som ni förstår, så fick jag ställa in min tredje och sista arbetsdag... vilket i sin tur ställde till med lite kaos i morse på alla håll och kanter tror jag.. men som slutade med att systeryster fick rycka in från Vansbro för att ersätta mig... Det är konstigt det där... större kontor med säg 15-20 anställda, de kan inte avvara 1 stackare en dag, utan det ska de mindre kontoren göra som redan från början är typ 4-5 st bara och det funkar. Konstigt det där. Fast sen är det väl skillnad på statsbor och lantisar också....?