Vi säger så här. Förkylningen bor fortfarande i vårt hus. Den verkar aldrig vilja ge med sig... 2 månader har vi nog snörvlat och hostat och rosslat... jag och M pendlar mellan att ha det, men stackars junior han har fått dragits med eländet konstant... De senaste dagarna har det dessutom brutit ut än värre. Dock är min förhoppning nu att det börjar vända efter det här.

Det har varit några jobbiga nätter under veckan... först två nätter i sträck då vi fick spraya och blåsa snor både en, två och femton gånger. Tredje natten vaknade vi klockan 02 av att junior höll på krypa ner i fotänden på vår säng för att försöka finna luft... när jag sedan skulle lyfta upp honom igen så kom hostan. Krupphostan. Den natten var inte att leka med. Minuterna vi sov från klockan 2 är lätträknade... men lagomt till klockan slog 7 och det var time för mig att stiga upp, så somnade junior, och M lika så. Tack snälla att det råkade vara en av få kortdagar på mitt jobb. Dag före röd dag som gör att vi stänger redan vid kl 13.

Igår fortsatte han att hosta och snora, liksom idag. Krupphostan har dock lyst med sin frånvaro sen den förra natten och det tackar vi för.

Eftersom i princip någon här och där i släktet också är förkylda, så slipper vi isolera oss helt och hållet.

Vi har några dagar på oss och friskna på oss nu, för till helgen väntar ju storstan på oss!