Bingo!!

Gårdagskvällen var magisk. Vet inte om det var lördagens kalasande som spelade in, men det gör detsamma. Hur som helst så fick vi Ludvig att somna vid kvart över nio. Vi satt på helspänn större delen av kvällen ifall han skulle vakna och skrika. Det var som vi bara satt och väntade på att det skulle ske liksom. Det kom ett pip efter en timme, men det var mest tutten som ramlat ut, så efter lite sång och rusk på sängen så fortsatte han att sova! Sen sov vi heeeela natten och heeeeeela morgonen ända fram till kvart över sju! Så man kan säga att junior sov i 10 timmar!

Att junior sedan inte var så intresserad av att sova vidare efter lite mat, det gjorde inte så mycket efter en sådan natt. Efter frukost och lite bus, så gick vi sedan och sov middag båda två tillsammans. Skönt. Jag klev upp två timmar senare och Ludvig efter ytterligare en halvtimme! Han sa dessutom inte ett pip när han vakna, utan när jag kollade in till honom, så låg han och flina och drog i strumporna!

Vi har under dagen idag tränat på att sitta. Han har blivit riktigt stabil faktiskt, även om det blir en och annan tipp, vilket inte bekommer honom ett dugg, för då skrattar han bara! Hur go får man bli?

Ikväll somnade Ludvig återigen heeelt tyst och belåten efter en stor portion gröt och lite mjölk vid 20.45. Jag hann tom duscha i lugn och ro innan han vaknade till igen. Lite gråt vart det ikväll, men vi myste lite och så somnade han om i famnen. Så nu ligger han återigen i sin säng och slumrar sött. Håller tummarna för att det är för natten. Skulle det gå vägen så här bra idag med, så börjar jag nog allt att se en liten ljusning med det här med läggdags....

I morgon är det tisdag och jag skulle tro att vi gör vår tisdagsutflykt till Nås för att hälsa på mormor och morfar. Mormor väntar alla gånger på att vi ska komma, så det är ett måste. Hoppas bara att vi sover så pass länge i morgonbitti att förmiddagstuppluren sker i direkt anslutning till lunchen, så att vi rätt snart efter sovning är redo för Nås. Fast det bestämmer inte jag, det gör junior så klart. Ser det ändå svårt att slå förra veckans goa och glada besök helt utan skrik och gråt... men hoppas kan man alltid göra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0