Klockan har passerat 11 och man kan kalla det förmiddag. Jag går dock fortfarande i nattmössan. Det senaste dygnet har kanske inte varit det allra roligaste precis, men det är bara att gilla läget. Lillkillen är ju för go ändå. Så fort han kollar på en, ler åt en och så kommer skrattat, då smälter man igen och glömmer allt det jobbiga.

Allt började efter några timmars mys och bus igår eftermiddag. Jag bestämde mig för att ta en promenad i samband med att det var dags för en eftermiddagssömn för Ludvig. Tänkte gå över till affären för att köpa expressen med tillhörande Astrid Lindgren film... eftersom ena bron är avstängd, så måste man gå runt den där omvägen igen, istället för 5 min tar det nu kanske 20 min.... Ludvig somnade efter kanske 5 minuter och allt gick så bra. Tills jag stod i kassan och betalade, då slog han åter upp sina blå. Då affären inte hade cd-skivan jag skulle ha och jag tänkte att L måste ju somna om, så fortsatte jag min färd mot macken för att se om den fanns där... M var dessutom på väg hem från jobbet, så han skulle gå emot oss när han kom hem. Efter att ha inhandlat skivan så gick jag en sväng till innan jag vände hemåt, fortfarande med en nöjd, belåten och vaken Ludvig i vagnen. När vi återigen var utanför första affären, så ville inte L nå mer.. började böka och skrika och gråta, så till slut fick jag ta upp honom en stund, men med över 7 kilo på ena armen och en vagn att styra med den andra, så fick jag tillslut lov lägga ner honom igen.. han låg och skrek tills vi mötte M, då blev han så där nöjd och belåten igen och vi kunde ta oss ända hem utan mer protester. Promenaden blev ungefär 1 timme och 45 minuter lång, L sov kanske 30 min av dessa...

Väl hemma skulle M sätta sig med honom i soffan medan jag duschade och fixade lite mat, vilket grabben heller inte riktigt gillade.. men efter att jag fått i honom lite mat, så somnade han i mitt knä... jag gick försiktigt försiktigt in till sängen och la ner honom så mjukt jag bara kunde, med hopp om att han inte skulle slå upp de blå.. jag verkade ha lyckats... tills vi precis hade lagt upp maten på tallrikarna, då var det dags igen... sovminuter nu ca 15.

Efter följande halvtimme var nog århundrades hittills värsta skrik och gråtperiod. Totalt otröstlig och knallröd i ansiktet. Vi fick ta den sista utvägen för att få vila våra öron lite. Bilen. Slutade med att vi tog en tur till Älgberget för med hopp få se några vildsvin. Ludvig tystnade direkt vi satte oss i bilen, men sova det ville han rakt inte. Under  1½ timme som vi var borta sov han kanske 20-25 min! Fast han var åtminstone nöjd. Lite käk när vi kom hem och sen lyckades jag äntligen få honom i säng, nu för natten.

Tror ni det var klart nu?

Klockan FYRA i morse, så ville Ludvig absolut inte sova nå mera. Jag var dödstrött. Vi gick upp för att äta och jag trodde minsann att vi skulle somna om igen, tjiii fick jag. Efter att ha legat och knölat och pratat en timme och M hade fått lov stoppa i öronpropparna fick jag minsann ta med mig grabben upp... Vi var sedan uppe till halv 7! Så jag kan nu berätta för er hur man fördriver tiden mellan klockan 04-06.30, man stoppar i nappen sjuttioelvatusen miljoner gånger, hämtar och läser tidningen i princip samtidigt som den kommer i lådan, man ser på lite inspelade program som skrikperioden kvällen innan gjorde osebara och man tar sig en morgonfika med saft och sockerkaka.

Tillslut kommer även John Blund till Ludvig, oavsett om han så vill det eller inte. Så halv 7 somna han och jag en halvtimme senare.. tills morgonen åter tog fart vid halv 9. Så det kanske är läge för lunch redan nu?