Okej, jag sa att jag inte orkade göra någon årskrönika, men eftersom Emma hemsk gärna ville ha en, så får det bli en liten ändå. =) Kom på igår kväll, att för att göra det lättare för sig själv inför varje krönika, så borde man ju skriva ner och sammanfatta varje månad på något bra ställe, för att sen ta fram och summera vid årets slut... så slipper man även gå tillbaks i bloggen och läsa vad man gjort i livet... haha.

2009 började med att min graviditet blev officiell för allmänheten. Snön vräkte ner, sopbilen vägrade tömma vår tunna trots att de i princip körde över den när de åkte förbi och jag drömde om att göra comeback på fotbollsplanen efter sommaruppehållet. Dessutom firade Oscar sin första födelsedag.

Februari kom och vintern höll i sig. Var till Ejendahls arena och såg en melodifestivaltävling live. Bättre än så tror jag inte att februari var.

Mars började med att bygglovet hittade hem till vår brevlåda efter någon vecka på villovägar... var förkyld och ont i halsen, varpå mina sömntimmar var begränsade. Hade bloggtorka under några dagar. Väntade frenetiskt på info från F-kassan som aldrig dök upp.

April var månaden då bygget tog sin början, åtmistone förberedelserna till det. Tonvis med grus och sten kom så vi kunde göra klart den nya infarten, det sprängdes stenar och det flyttades tv-antenner. Dessutom skedde grävningen! April var också den månad då jag började känna av de första krämporna under graviditeten (förutom halsbrännan i början), dvs lite svullna anklar och fötter... jobbade på som vanligt. Den stora födelsedagsmånaden ägde även rum. Detta var även månaden då mitt fotbollslag bestämde sig för att dra sig ur serien och mina drömmar om en höstcomeback försvann.

Maj var månaden vi sett fram emot och väntat på sååå länge. Jag gjorde min sista arbetsdag i början på månaden och då började min långa väntan. Jag fyllde 25 och hoppades jag skulle få dela min dag med Liten, men icke. Vi firade mormor & morfars guldbröllopsdag i strålande sommarväder. Under en helg sattes grunden på plats och vi kunde nu se en skymt av det kommande slottet. Månaden maj slutade äntligen med att vattnet gick och förlossningen satte igång, 5 dagar över tiden.

Med Juni så kom också Liten (på årets varmaste dag?). En liten som visade sig vara en inte så liten prins på 52 cm och 4600 gram och som fick namnet Ludvig. Efter 4 dagar på BB så fick vi så åka hem och börja vårt liv hemma. Vi spenderade några soliga sommardagar vid Nåsen och vi nöjt av livet. Oscar plaskade i vattnet och Ludvig låg mest och sov. Ju närmare semestern vi kom, ju mer regn började det desstuom komma på oss. Midsommar spenderades vid Dammsjön med hela tjocka släkten på M´s sida. Snickarna var här och reste
skalet till huset.

Juli var semestermånaden då alla var hemma och regnet stod som spön i backen. Detta hindrade inte mina familje-snickare att ta ett break i bygget. Det var nu de var som mest effektiva. En tur till Orsa Björnpark och en shoppingdag i Karlstad hann vi med, liksom en tur på Diggiloo i Hällefors, i konstant ösregn och en sovande junior i vagnen! Dagarna vid Nåsen blev allt mer lätträknade och var vi där, så fick vi spela kort på verandan och se på regnet. Dessutom fick vi tråkiga nyheter som återigen vände upp och ner på vår vardag. Vi fick över en dag även besök av Västerås-Emma!

 Augusti fortsatte med bygge, bus och skrik. Var nog här någonstans, om inte tidigare som junior skrikperioder bärjade och vår sömn blev allt mindre. M började jobba igen efter måååånga veckors ledighet tillsammans med oss. Besökte Falun för att kolla upp blåsljudet på Ludvigs hjärta, besökte sjukgymnast för att kolla den "sneda-skallen".... vi tog en dag i taget med allt vad det innebar och planerade inte så mycket.

September var nog månaden när solen behagade visa sig igen efter många veckors frånvarande. Ludvig började bli en allt mer vaken liten kille och vi busade massor. Fortfarande var skriket där och otröstliga perioder. Hyseterien om svininfluensan började ta form, men vi hann avvera Ludvigs dop i Nås kyrka innan den bröt ut och alla kunde närvara. Bästaste Ida kom hem från huvudstaden för att sjunga för Ludvig. Tack! Bygget började bli allt mer färdigt och vi började nu flytta in i den nya delen (eller var det redan under augusti?). Jag och Ludvig började träna på att sitta under våra ensamma stunder. Dessutom gjorde han sin första snurr.

Oktober var månaden då Ludvigs skrik och gråtperioder avmattades en del, med den enkla orsaken av att han började få riktig mat. Jag och Ludvig höll oss hemma hela hösten för att undvika influensan som härjade. Dock gjorde vi vårt första besök i simhallen, vilket resulterade i att junior somnade i det varma vattnet. Ludvig lärde sig att dra av sig sina egna strumpor... Majskrokar och gröt är mums!

November var ju alldeles nyss, men ändå har jag inget minne av det. Ludvig blir allt större och busigare. Vi tar våra promenade och njuter av snöns frånvaro, vi busar så länge vi orkar på golvet med alla leksaker. November var även månaden när jag en dag fick ett samtal som gjorde min comeback allt närmare. Jag och Ludvig fick så äntligen influensavaccinet. Västerås-Emma gjorde återigen ett besök hos oss!

December är det ännu och Ludvig blir 7 månader i morgon. Hann har lärt sig att sitta ordentligt, han börjar klänga mer och mer som att han skulle vilja krypa iväg, med tomten kom även första tanden fram och nu är det 4 på g samtidigt... snön och kylan har hittat.... tomten har varit här med mängder av julklappar och nya leksaker till junior... Oscar och Ludvig börjar nu allt mer bli "riktigt"intresserade av varandra, eller nu har Ludvig börjat lita på Oscar och låter honom vara nära honom... December var även månaden när allt vände. Ludvigs skrikperioder upphörde och han är numer en glad liten prick. Han är gärna uppe läääänge på kvällarna, men det gör detsamma när han är nöjd och belåten. Han har börjat hoppa i sin hoppgunga och att åka i gåstolen är kul, åtminstone bakåt.

Så med tanke på allt detta, så kommer nog 2010 bli minst ett lika bra år, även fast jag är medveten om att glädjen kommer att blandas med tårar... för så är det alltid för oss, men vi tar en dag i taget.

Gott nytt år allesammans!

(Eftersom jag inte har så bra ordning påmina bilder, så blir detta ett inlägg med baaaaara text.. men sånt är livet ibland.)