Återigen så har natten varit en bedrövelse. Jag kunde verkligen inte sova. Det spännde i magen, det gjorde ont, det ilade, mådde illa men var inte det minsta trött. Jag tror jag la mig runt 23.30 och somnade första gången efter 04 någongång... satt till och med uppe mellan 2-3 och läste 100 sidor i min bok typ... helt sjukt. Fattar liksom inte hur jag inte ens kunde vara liiiiite trött?

Just nu känner jag inte så mycket heller, men ska ta och gå ut och promenara i lugnan ro få se om det tar ny fart... M vill verkligen inte till jobbet img på något super tråkigt möte, så jag hoppas Liten håller tiden, för pappas skull... och för min. =)

Dagen kommer inte bestå av så mycket annat än vila och slöande skulle jag tro... och så en gnutta hopp om att det äntligen kan vara dags...