Alltid lika spännande...

...att se hur Ludvig sover, när man själv kryper till kojs....för med det menar jag, att man kan hitta honom både kors och tvärs i sängen.

Kvällens träning skulle avslutas med en mjölksyrelöpning. Det visade sig vara stjärnan, som jag sprang redan på Tommys tid i Nås eller Dala-Järna! Okej, tungt blev det i låren, men mjölksyran lyste med sin frånvaro... hmm.

Imorgon är det onsdag och vi har ingenting planerat. Skönt visserligen. M kör nog en långdag på jobbet eftersom jag inte tränar, så jag och L får busa hela dagen själva. Hoppas på lite sol och fint väder, så vi kan promenixa lite och få oss lite frisk luft.

L somnade utan protest ikväll med. I mitt knä, i soffan. Börjar bli en vana det. Ikväll satt vi och kollade/läste en bok, då han helt plötsligt bara slänger sig bakåt och är supertrött. Pangbom och så snarka han. Så jag ska passa på att göra honom sällskap nu direkt och samla på mig så många timmar som jag bara kan få. L har sovit i snart 25 minuter, så jag ligger inte så långt efter honom för en gångs skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0